MEANINGFUL DISRUPTION

Welcome to our update page. Here you can read about all the ways we are creating 'Meaningful Disruption.' Let's start a conversation about it! //Kevin

Latest updates



THREADFACEBOOK


THREADspotify

Självkänsla vs självförtroende

Posted on Wednesday, October 19, 2016 in Purpose, THREADconsulting | 0 comments
Written by Klas Westman

Jag kommer idag att gräva i orden självkänsla och självförtroende och försöka bena ut vilka olika effekter de har i ledarskap. Båda orden har i dagligt tal en väldigt positiv klang och är något som varje rekryterare söker bland sina kandidater inte minst till chefspositioner. Det ska sägas att det idag inte finns helt vedertagna definitioner av orden och att gränserna mellan de båda är väldigt luddiga. Mängder av populärpsykologiska böcker har skrivits i ämnet med löften om enkla vägar till ökad självkänsla och lycka. I andra änden finns tunga vetenskapligt belagda böcker som mest fokuserar på komplexiteten och lämnar läsaren lika förvirrad som hen var när hen började läsa boken. Jag tror absolut att det går att höja självkänslan men det är väldigt komplicerat och tar lång tid. Jag inbillar mig inte att i en kort artikel kunna erbjuda någon lösning på låg självkänsla. Min ambition är endast att belysa de krafter och beteenden som har en stark negativ inverkan på människors självkänsla och inspirera till att bromsa dessa krafter. Uppfattningen om att de två orden är synonymer och övertygelsen om den gemensamt positiva innebörden av dem gör att vi lätt har överseende med den självupptagenhet och t.o.m själviskhet som ibland följer med ”på köpet”. Detta syns inte minst i ledarskap.

Mitt grubblande över begreppen självkänsla/självförtroende och den otydligheten gällande skillnaden började en sen lördagskväll. Sittandes i bilen på väg hem med en vän efter en fest uttryckte jag min irritation över en persons utagerande och hur det ”förstört hela festen”. Mannen ifråga höll bl.a en halvtimmes långt tal som han dessutom kryddade med vitsar som endast han själv skrattade åt. Som ”grädde på moussen” avslutade han sitt framförande med en solosång. Allt med en total avsaknad av komisk talang, retorisk förmåga och musikalitet. Det som störde mig mest var ändå effekten hans agerande hade på de övriga festdeltagarna. Med få undantag (undertecknad innefattad) drog sig de flesta tillbaka för att skapa utrymme för Narscissus att ta över alla samtal och alla scener. De gjorde detta självmant och utan protest som om det helt naturligt förväntades av dem. När jag i bilen uttryckte att jag milt sagt känt mig irriterad över Narscissus beteende kommenterade min vän lugnt: – Ja, han hade väldigt hög självkänsla. – Självkänsla, utropade jag, han hade typ ingen självkänsla alls!! Därpå följde en lång diskussion om vad som menades med att ha självkänsla och vilka attribut som kännetecknade en person med mycket av denna vara. Det enda vi lyckades enas om var att vi inte var eniga. I min värld var orden i vissa hänseenden varandras motsats. Jag var beredd att sträcka mig så långt som att säga att ett skyhögt självförtroende var ett tecken på låg självkänsla. Med tiden har jag diskuterat ämnet ofta och fascinerats av hur olika vi ser på uttrycken. När man googlar de olika orden hittar man ett flertal definitioner som antingen hävdar att det är ungefär samma sak eller variationer på den förklaring jag illustrerat nedan.

I övningar som jag gjort under ledarskap-workshops har jag bett folk resa sig om de håller med om ett påstående som jag gör angående ang självkänsla el självförtroende och sitta kvar om de inte håller med. Påståenden har varit typ; ”självkänsla växer med framgång”, ”alla föds med hög självkänsla”, ”självkänsla är färskvara”, ”för att lyckas som ledare måste man ha hög självkänsla” etc etc. Alla påståenden testas också mot ordet självförtroende. Övningarna har, varje gång, visat att åsikterna ang självkänsla/självförtroende är lika många som antalet medverkande. Vissa hävdar att självkänsla/självförtroende hänger ihop och har man högt av det ena har man högt av det andra – medan andra hävdar att en förflyttning mot det ena innebär en lika stor förflyttning från det andra. Det viktigaste är att vi förstår att det finns en skillnad och att olika beteenden följer med de olika. Jag vill understryka att det som följer är enteori, en av många. En teori som jag inte kan bevisa men som jag ändå vill dela med er.

SjälvkänsloTriangeln® 

För ca en månad sedan kontaktades jag av en vän mig som berättade att han ”träffat en göteborgare som pratar om självkänsla o självförtroende precis som du”. Jag fick en länk till en hemsida och hittade där en grafisk symbol som hjälpte mina fragmenterade tankar att falla på plats. Illustrationen kallas Självkänslotriangeln© och är skapad och varumärkesskyddad av Linen Ledarskap HB.

Triangeln visar sambandet mellan självkänsla och självförtroende på ett tvådimensionellt sätt, illustrerar att de befinner sig i var sin ända av ett spektra men också att de allra flesta av oss har starka inslag av båda i vår personlighet. Baserat på ovan angivna definitioner av sj.k/sj.f kan man säga att synen på egenvärdet (sitt eget och andras) blir allt mer villkorat ju längre till vänster man förflyttar sig. I takt med att man villkorar egenvärdet försvagar man med andra ord självkänslan. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det är att det är när man möter en villkorad bedömning av ens egenvärde / en villkorad kärlek som ens självkänsla försvagas. Denna påverkan är som starkast när man är liten och det är också då som vår framtida självkänsla grundas. Ju mer den kärlek vi får är villkorslös dvs åtskild från den feedback vi får för våra prestationer, desto mer orubbad förblir vår självkänsla. Och omvänt.

Majoriteten av människor befinner sig någonstans runt mitten av triangeln. Enligt en generell normalfördelning kan man estimera att ca 10% befinner sig i något av hörnen. Figuren beskrivs och förstås också lättast genom att titta på karaktärsdrag och attribut för dessa ytterligheter.

Röd: Det röda hörnets egenvärde är helt uppbyggt på status. Individen kan uppleva sig som en bluff inför risken att statusen fråntas hen och falla rakt ned i värdelöshet. Hen gör allt för att aldrig någonsin behöva uppleva det.

Grön: I det gröna hörnet påverkas inte individens egenvärde av ett misslyckade. Hen visar öppet problemet för andra och ber med nyfikenhet om hjälp.

Blå: Det blåa hörnets egenvärde är helt uppbyggt på den totala bristen på status. Ett skamfyllt bevis på att ”jag är misslyckad och värdelös”.

Självkänsla och ledarskap

Tron på sin egen prestationsförmåga och förmågan att projicera denna är ofta attraktiva attribut när en rekryterare söker en chef/manager. Självkritik och insikt om ens egna begränsningar ger inte lika självklart pluspoäng. De senare kriterierna kontrolleras endast av ”gröna” rekryterare.  Det är därför rimligt att anta att en övervägande del av dagens ledare återfinns i det röda hörnet – de får flest pluspoäng. Enligt denna förklaringsmodell har alltså många chefer högt självförtroende men låg självkänsla. Eftersom vi godkänt bedömningskriterierna för ledare tvingas vi också acceptera de bieffekter som följer med.

Hypotes: En ledare vars hela identitet återfinns i hens status och position, kommer bevaka sin omvärld och bekämpa varje ifrågasättande av denna status. Respekten för andra kommer att bestämmas av respektive persons status, ju högre status – desto högre respekt. Tilliten kommer vara obefintlig och prestationer kommer i stället att säkerställas via kontroll.

Självkänsla och grupputveckling

I grupputvecklingsteori brukar man tala om ett antal, i kronologisk ordning följande faser (se t.e.x FIRO av Will Schultz). I fasen kontroll/konfrontation/konflikt söker gruppen skapa någon form av ordning. Olikheter blir där tydliga och konflikter uppkommer. (Om ingen lösning hittas går gruppen tillbaka till föregående fas.) Den med högst behov av att kontrollera andra (mest röd) kommer sannolikt att agera för att bli informell ledare för att från den maktpositionen kunna styra de andra. Gruppmedlemmar som är avvikande i horisontell led (mer gröna) tvingas in i rakt nedstigande hierarki, alternativt lämnar/tvingas lämna gruppen. På så sätt blir det därför ledarens normer, värderingar och beteendekoder som etableras i kommande fas. Denna fas kallas ofta ”samarbetsfasen” men många grupper kännetecknas av stark outtalad hierarki.

Mängder av studier har visat att grupper blir mer engagerade, välmående och effektiva ju jämlikare de är. Dessa grupper genomsyras av respekt, tillit samt frånvaro av härskartekniker. För att skapa sådana grupper krävs enligt denna förklaringsmodell att ”konfliktfasen” övervakas/fasciliteras av en grön ledare.

Prognosen förSjälvkänsla

En genomsnittsperson i Sverige anses ligga ungefär mitt i triangeln. Det finns dock goda skäl att tro att prognosen pekar åt vänster. Argumentet för detta är att de arenor som påverkar och avgör vårt egenvärde har under kort tid bytts ut. Idag bestäms vårt egenvärde av arenor som helt fokuserar på statusmarkörer och värderar människor efter de kriterier som gäller i situationen. Vem är bäst, vem är snyggast , vem har flest ”likes”? Dessa arenor har ofta ingen möjlighet och/eller intresse att känna personen. Deras ökade inflytande sker på bekostnad av de personer som står individens närmast.

För att motverka ovan nämnda prognos behövs ett arbete som jag av utrymmesskäl inte hinner gå in på i denna artikel. Oavsett om man köper SjälvkänsloTriangeln®som förklaringsmodell eller ej, så finns det vissa beteendemönster, bekräftelsegrunder och arenor som bättre lämpar sig för att skapa självkänsla. Och vissa som hämmar den.  I ledarskap kan skillnaden illustreras som nedan.

Självförtroende upplevs alltid som väldigt positivt för den enskilda individen – men effekten blir ofta negativ i sociala sammanhang, grupputveckling och ledarskap. Problemet med självförtroende är inte vad det är utan vad det inte är – självkänsla.

För några år sedan fick jag fem ridlektioner i present av min hästtokiga fru. Den första lektionen imponerade jag på alla som var där. Jag kände mig som en ren naturbegåvning och fick också detta bekräftat av ridläraren. Hästen och jag var som ett! Den andra lektionen gick inte lika bra, jag lyckades inte få hästen att följa mina instruktioner hur tydlig jag än försökte vara. Den tredje lektionen betedde sig hästen helt okontrollerat, det var som att segla en båt som tappat rodret. Den fjärde lektionen blev jag avkastad. Jag kom aldrig till den femte.

Trots denna skrämmande ”first encounter” har ridning nu blivit min hobby. Jag rider men är ingen ryttare, precis som man kan vara chef utan att vara ledare. Jag har dock kommit så långt att jag förstått vad som gick fel. Mitt självförtroende boostades efter första lektionen upp i taket, jag kände mig ofelbar och med den övertygelsen som enda tillgång, försökte jag få ett stackars Islands sto att underkasta sig mitt ledarskap. Hon lät sig inte övertygas… Den positiva känslan av att ha högt självförtroende ger ofta en orealistisk syn på sin förmåga och detta kommer alltid att genomskådas av grupper med hög självkänsla. Och av hästar.

———————————————

Detta är den fjärde artikeln i en serie av totalt åtta under rubriken ”Det autentiska ledarskapet”. Varje artikel publiceras som en uppföljning av det seminarium som hålls torsdagen innan på Convendum, Vasagatan 16 i Stockholm.För anmälan till kommande seminarier följ denna länk.

https://www.eventbrite.co.uk/e/frukostseminarium-klas-westman-det-genuina-ledarskapet-tickets-27672232392

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

TEAM
LOGIN
FACEBOOK
Contact
» THREAD
» Kungsholmstorg 10, Stockholm
» TEL / +46(0)739 50 24 13
» MAIL / contact@thread.se

Start a conversation »